Den nya psykedeliska revolutionen: Tillkomsten av den visionära tidsåldern

En djärv utforskning av modern psykedelisk kultur, dess historia och framtid

• Granskar 3 moderna psy-kulturarkitekter: kemisten Alexander ”Sasha” Shulgin, mykologen och filosofen Terence McKenna och den visionära konstnären Alex Grey

• Undersöker användningen av mikrodosering inom extremsport, psy-trancefestivalupplevelsen och förhållandet mellan egot, enteogener och toxicitet

• Presenterar en ”Historia om visionär konst”, från dess rötter i förhistorien, till Ernst Fuchs och Wienskolan för det fantastiska, till samtida psykedelisk konst

Efter nedmonteringen av ett stort syralaboratorium 2001 dramatiskt minskade världstillgången på LSD, verkade den psykedeliska revolutionen från 1960-talet äntligen ha nått sitt slut. Men motsatsen har faktiskt visat sig vara sann, och en psykedelisk renässans växer snabbt fram med ökad popularitet för transformativa festivaler som Burning Man och BOOM!, återkomsten av positiv mediebevakning av de potentiella fördelarna med enteogener, och det växande antalet kändisar som är villiga att erkänna fördelarna med sin egen personliga användning. Tillsammans med återkomsten av universitetsforskning, återupplivandet av psykedelisk filosofi och den ökande populariteten för visionär konst, markerar dessa nya utvecklingar början på en världsomspännande psykedelisk kulturell revolution som är mer integrerad i mainstream än 1960-talets motkulturuppror.

I sin senaste bok definierar James Oroc gränserna för 2000-talets psykedeliska kultur genom inflytandet från dess tre främsta arkitekter – kemisten Alexander Shulgin, mykologen Terence McKenna och den visionära konstnären Alex Grey – innan han illustrerar ett antal aspekter av denna ”Andra psykedeliska revolution”, inklusive användningen av mikrodosering inom extremsport, det tekniskt kunniga psykedeliska samhället som har uppstått kring transformativa festivaler, och förhållandet mellan egot, enteogener och toxicitet. Denna volym presenterar också för första gången en ”Historia om visionär konst” som förklarar dess betydelse för framväxten av visionär kultur.

Genom att utforska den praktiska rollen av enteogener i vår själviska och snabba moderna värld, förklarar författaren hur psykedeliska ämnen är kraftfulla verktyg för att undersöka egot och skuggan via den transpersonella upplevelsen. Han hävdar att en kulturell anpassning av det enteogena perspektivet är den bästa chansen som vårt samhälle har att överleva, och föreslår sedan att vår pågående psykedeliska revolution – nu ett sekel gammal sedan den första syntesen av ett psykedeliskt ämne 1918 – erbjuder potentialen för födelsen av en ny Visionär Tidsålder.